Hej!
De senaste dagarna har jag inte mått så bra, inombords om ni förstår vad jag menar. Att vara 24 år, singel, arbetslös och boende hemma hos mamma o pappa tär faktist på det redan dåliga självförtroendet.

Jag må skratta och vara glad,men under ytan döljer sig en stor hemlighet jag inte vill ska komma upp. Hemlighet kanske det inte är,men det är en tung börda jag går och bär på, en börda som har förföljt mig sedan tidiga skolåren.

Det kallas mobbning.

I nian såg jag fram emot att få börja gymnasiet för då skulle alla vara så mogna.

Det tog 6 mån för mig att få en kompis. Sen tog det 6 mån med denna sk kompis att visa att hon inte brydde sig om mig. Jag stog där och tog emot all skit, förlät. Varför? För att jag oxå vill ha en kompis som man kan kalla sin bästa vän. Har aldrig haft en bästa vän.

I slutet av gymnasiet lovade jag mig själv att nu får det fanimej vara slut. Jag tänker inte anstränga mig för att få vara någons kompis. Jag har hållt det löftet och det har slutat med att jag har en kompis som jag träffar någorlunda ofta.

Ja, jag har flera bekanta som jag kan träffa,men det är inte samma sak..

Har dessutom slutat att prata om mina bekymmer, många vet inte hur jag mår innerst inne, den där bördan jag har, det stora "sucket" som vill komma ut..All skit som jag tagit emot har resulterat i att jag har svårt att öppna mig själv inför människor, det glada ansiktet och det skämtsamma sättet är ett skal som används ganska flitigt. Jag är glad när jag får annat att tänka på,men bördan är ändå närvarande på något sätt.

Det kallas för mobbning. Många tror att mobbning och utfrysning bara finns i skolan, inte utanför. Men så här är det i det verkliga livet: Är man tystlåten och blyg, anses man inte vara, hur ska jag säga, normal att kunna umgås med. ELLER så är det tvärtom. Är man tyslåten och blyg så kan man utnyttja den personen bättre. Hon/han får göra allt det jobbiga medan vi andra tar åt oss äran, hon/han säger ju ändå inte emot.

Även jag kan faktist säga nej. Men det brukar oxå resultera i utfrysning och sura miner..

Allt jag vill ha är en vän som bryr sig mest om mig, som försöker förstå hur jag känner. Som tjatar på mig att berätta allt som jag bär inom mig.

Vänner växer inte på träd, och det har jag minsann fått veta..